U2 är en av irlands stoltheter, med en mycket längre historia än de flesta känner till. Allt började hösten 1976, när Larry Mullen jr hade lärt sig spela trummor på riktigt. Han satte upp en lapp på skolans anslagstavla, där han sökte flera medlemmar till sin rockgrupp. En mängd intressenter dök upp hemma i Larrys kök, dock inga direkta stjärnskott. När auditionen till kvällen var slut hade det blivit ett fåtal kvar. Det var bröderna Evans, Dick och David, som delade en elgitarr och förstärkare. Adam Clayton, en basist med ett brett ordförråd ifrån musikbranschen som han strödde vilt omkring sig. Den siste var en kille som varken kunde spela eller sjunga, men absolut ville vara med i ett rockband. Killen heter Paul Hewson och blev bandets verkliga drivfjäder. Några år senare tog han sitt aktuella artistnamn Bono. Bandet kallade sig till en början Feedback. Utvecklingen för grabbarna var lite mer än bra, och 1978 vann man en popbands tävling i Limirick. Första priste var 500 irländska pund och inspelning av några demolåtar.
På hösten 1978 hoppade broder Dick av och gruppen står för sin riktiga etablering. Bandet byter namn till U2, som är skapat utav en kompis Steve Averill. Han älskar att leka med ord och bild, vilket senare gjorde honom till gruppens albumdesigner och ”trimmare” av låttiltlar. U2 syftar dels på ”You too” (du oxå), dels på det då aktuella amerikanska bombplandet U-2. Enligt vissa källor har Bono aldrig gillat namnet p.g.a. den andra kopplingen. En av de som tidigt imponerades av gruppen, var journalisten Bill Graham. Han presenterade gruppen, på en av deras spelningar, för Paul McGuinness. Han vart kanske inte överförtjust i musikaliteten, men av glöden och sammanhållningen. Det gjorde att han blev deras första manager och började boka spelningar andra framträdanden. Ett samarbete som varar än idag. Deras första framtträdande i England kom 1978 och en första visit i Stockholms koserthus 1982.
Sedan 1980 har gruppen gjort elva större turnéer världen över, besökt Sverige 12 gånger och uppträtt ännu flera. Nu senast tre föreställningar på Ullevi i Göteborg förra veckan. Skivutgivningen har varit omfattande och mycket bra. Sedan 1980 har de släppt 17 stycken LP/CD-skivor, av vilka några är samlingsalbum. Det är ifrån den produktionen jag bjuder på ett konsertframträdande i Milan......
U2 i Milan på Inters hemma stadion
Inte nog med det. Nu under augusti ska jag låta er njuta något de producerat live tillsammans med "The Boss", Bruce Springsteen. Den här ggången blir det "People get ready"....
Det började 1965 med att ett antal filmstudenter på UCLA i Los Angeles träffades. Resultatet blev ett av de tidigaste hårdrock banden, The Doors. De gillade själva aldrig att kallas hårdrock, utan ville vara ett Psykedeliskt bluesrock band. En etikett som jag själv tycker stämmer bättre på gruppens musik.
Bandet bestod av sångarenJim Morrison (1943–71), trummisen John Densmore, gitarristen Robbie Krieger och Ray Manzarek på keyboard. Deras produktion bestod i ett antal läckra album, totalt närmare 20 stycken under sin aktiva period. Gruppen var aktiv från 1965 till 1973.
1971 hände en tragisk olycka i Paris. Gruppens sångare och ledstjärna Jim Morrisson avled i en hjärtinfarkt i ett badkar. Utan sitt stora dragplåster blev det svårt att locka publiken och gruppen upplöstes 1973. The Doors var dock så intressanta som artister, att hela deras karriär blev film 1991.
Bland deras mest kända låtar kom 1967 och låter så här..
Jim Morrison sjunger och dansar
"Lite my fire" Den finns även live från en konsert på The Roundhouse 9:55 minuter
Har du en möjlighet att besöka Stockholm och älskar genuin jazz, så gör det idag! Skeppsholmens jazzfestival kommer att ge dig ett flertala fantastisk musikaliska upplevelser, samt en total annorlunda miljö- och storstadsupplevelse. Du börjar med att ta Djurgårdsfärjan till festivalen, sen söker du dig en plats vid ett bord, börjar njuta av utsikt och ser till att du har något gott! Efter det koncentrerar du dig på den härliga musiken.
En av de stora stjärnorna idag lördagkväll är sångerskan Lisa Simone Kelly, en dotter till en av världen absolut största quinnor inom jazzen Nina Simone. Hon hyllar sin mamma och allt hon fick lära sig om jazz i hela sitt framträdande. Precis som sin mamma sjunger Lisa i ett ofixerbart gränsland mellan jazz, soul, rock och pop. Deras kroppspråk på scen är det samma, utmanande elegant, dramatiskt, komiskt och sensuellt, ingen kan sitta oberörd. Det enda som dottern inte för med sig av modersarvet upp på scen, är det enkla klassiska avancerade pianospelet. Det där tonerna bara strömmar ur fingrarna, likt en vacker fågelsång. Men det är ingenting du hinner sakna under dotterns konserten.
Bara för att ni som är för unga eller inte riktigt förstår vad jazz verkligen kan vara, vill jag bjuda på en av Nina Simones höjdare.
The house of the rising sun.
Nina Simone föddes 1933 och lämnad oss 2003
Det finns mängder av härlig musik inspelad av henne
och dottern kommer att ge oss ett lika fint discotek.
..... som jag absolut inte borde. Jag skurade vår terrass med högtryckstvätten. Men det var inte städjobbet som var fel, utan mitt utförande. När jag hade skrubbat ungefär 1/3 av de 50 kvm och klagat över att jag fick så dålig fart i vattnet, så kom hon på mig!
-Ska inte den låta mycket mera? undrar min quinna. -Har du satt i kontakten ordentligt?blev nästa fråga. -Jo, men f-n självklart!var mitt irriterade svar. - Då har du nog inte startat den som man ska,sa hon och gick in.
Tre män är ute och fiskar, när en ängel plötsligt dyker ner i båten. En av dem hämtar sig snabbt från chocken och undrar. "Jag har av ryggvärk i åratal, kan Du hjälpa mig?"
Ängeln rör lite snabbt vid mannens rygg och värken försvinner direkt. Den andre av männen fattar vad som händer och pekar på sina tjocka glasögon. "Kan ängeln göra något åt min syn?" frågar han. Ängeln tar "flaskbottnarna" och kastar dem över relingen. När de träffar vattenytan klarnar mannens ögon och synen blir fullt normal med en djup skärpa.
Nu vänder sig ängeln mot den tredje mannen, som förfärad lyfter armarna till skydd. "Rör mig inte!" skriker mannen. "Jag har sjukpension!!!"
Det finns så mycket man önskar att man hade mera tid till. En av mina önskningar är musiken. Ni vet det här att bara ge sig själv några fattiga minuter en dag och ta sig tid att sitta still för att njuta av ett underbart musikaliskt verk.
Redan som liten grabb började jag känna en oerhörd glädje kring musiken och deras starka utövare. Vi hade då en liten folkpark "runt knuten" dit ett flertal av de stora, intressanta artisterna kom på snabba visiter. Det var de flesta aktuella namnen på 50-talet. Lill-Babs och Siv Malmquist, Thore Skogman och Snoddas, Tre Knas och Carl-Gustaf osv. Det kom flera internationella som jag inte visste vilka de var och några färgade grabbar som totalt stal mitt hjärta. Delta Rhythm Boys. Deras versioner av de svenska visorna fastnade i hjärtat på en mycket stor del av folket. Vem minns inte "Paa lingonrooda tuuvor" eller deras version av Flottarkärlek.
Senare i livet har musiken följt mig som ett absolut måste. Det har skapa ett mycket stort och brett diskotek, där den äldsta skapades på 1100-talet och den yngsta nu i år. Det omfattar alla sorters musik, alltifrån rösten acapella till de kompletta symfonierna med både kör och orkester. Jag har enkla indianflöjter ifrån Chile och avanserad modern jazz av Modern Jazz Quartet.
Mina föräldrar lärde mig en viktig sak kring musik, något som jag burit med mig hela tiden jag mött något okänt. Musiken är aldrig ful, möjligen lite annorlunda och ovan för ditt sinne.
Ikväll är mitt hjärta kolsvart! AIK spöar serieledarna IFK från Götet! 1-0 på Råsunda. Nu ska det firas på terrassen under en stjärnklar himmel! 1 1/2 liter kallt, friskt och äkta källvatten. Man kan bli kaxig av mindre! :-D
För 10 år sedan beökte jag Nokias informella användar seminarium i Hagaparken. Det var ett besök med blandade känslor. Jag borde egentligen varit hemma och klippt gräset, men vi var två som jobbade nära varandra inom teknikupphandling på kassan och min kollega ville träffa min gamla kompis på Nokia. Seminariet innehöll mest informella samtal och mycket trivsamma aktiviteter i annan form. Det avslutades med en dansafton i ett tält till ett härligt rockband, men då kom man på att det är mest herrar som köper IT-teknologi för tillfället.
Tur nog fanns det ett annat sällskap i parken just då. Nyman & Schultz hade ett personalmöte med brännboll alldeles bredvid. Yrjö ifrån Nokia och jag "smög över" till den quinnostarka truppen med en invitation, vilken mottogs mycket positivt. Det är ju mest tjejer och damer som säljer resor. Det resulterade i en mycket lyckad danskväll. Vid 10-tiden var det dax att sluta dansa. Det finns en ordningsstadga i Solna som bestämde, inte vi dans- och sällskapslystna.
Resultatet blev att ett mindre antal damer och herrar tog taxin till Dubliner för fortsatt umgänge. Någon gång efter midnatt var vi en grupp som kom på att det var arbetsdag redan nu på morgonen! Det blev ett raskt uppbrott och tjejen som var från Solna visste inte riktigt hur hon skulle komma därifrån. Jag fick gå ut och "charma" min taxichaufför, att ta en omväg.
... Så gick det till den 17 juni 1999, då jag för första gången träffade Eugenia. Quinnan som "stal mitt hjärta" redan första kvällen, nu har det blivit 10 år i gemenskap. Det är en ganska kort tid när man ser på den, men den kan kännas som en evighet när du minns den med lycka.
Jag skulle vilja haft en av våra härliga danslåtar i minnet, men minns bara vår fantastiska samspelthet i dansen. Valet får istället bli en av de sånger vi båda älskar sen tidigare i livet.
.....och jag har startat att producera lite tankar på "Kloka ord och galna idéer" igen. Juni blev en lågt hållen månad, eftersom jag var lite splittrad. Det jag vill berätta för er är hur underbar en Valenciansk vardag är idag.
Vi har börjat få ordning på utannonseringen av vår lägenhet och hoppas att finna lite mera intresseter via olika internetsidor. Vi begär 155. 000 € för den, vilket är att betrakta som lågt men inte "billigt".
Annars njuter vi nu väldigt mycket av den begynnande sommaren, med ett hav som är på gränsen till varmt och ofta mycket stilla. Vi har för vana att ta vår korta promenad ned och kasta oss i böljorna , för att "ligga och guppa" upp till en timma. Sedan går vi hem och njuter av solen på terrassen, vilket är lite skönare än att vara kvar i den fina sanden. Uppe på terrassen får vi också njuta av våra fina blommor. Två av sorterna är Hibuskusen som blommar med en eller två kronor om dagen. Den andra är Passionsblomman, som har varit enormt vacker under juni. Det har varit enda upp till 15 blommor vissa dagar och andra bar två. Dess blommor lever ju bara en dag, så de måste njutas direkt.
Doktorn har ju talat om för oss att det finns lite för mycket av Eugenia och Lasse. Vi löser det genom att tänka lite extra på vad vi äter och genom att vardagmorgnar besöka simhallen för 30 minuter motion. Vår förhoppning är att vi ska minska lite undan-för-undan i demension. -Håll tummarna för oss och hjälp oss att må bättre.
Det finns en mycket enkel skrivregel för denna sida.
-Du får aldrig skriva något, som Du inte accepterar att andra skriver om Dig. Du får inte skriva kränkande.
-Du ska skriva med både hjärta och hjärna.
-Vill du kommentera? Det är jätteenkelt! Klicka på "kommentarer" Skriv vad du tycker och tänker. Fyll i säkerheten enligt bilden. Välj tredje alternativet. Klicka på "Publicera" Sen är det klart!
Jag är en förtidspensionerad marknadsekonom med hjärnan full av klokhet och galenskap. Min signatur berättar direkt för dig att jag är morfar till tre små flickor Juni, Tindra och en liten ""sockerbit" född i Januari 2009. De är döttrar till min dotter Cicci. Jag har oxå två söner, David och Daniel. För att göra livet ännu mer spännande, har jag adopterats som farfar och pappa till Romeo, Vanessa och Emilio.
Till min stora livsglädje idag finns en ljuvlig quinna, Eugenia. (Mamma till Emilio.) Vi har lämnat sydöstra Spanien. En kulle i Norrköpings centrum har blivit vårt härliga hem.
Mina stora intressen är (utan rang) fotboll, ledarskapet, miljö, musik, måleri och politik.
..... som jag absolut inte borde. Jag skurade vår terrass med högtryckstvätten. Men det var inte städjobbet som var fel, utan mitt utförande. När jag hade skrubbat ungefär 1/3 av de 50 kvm och klagat över att jag fick så dålig fart i vattnet, så kom hon på mig!
Tre män är ute och fiskar, när en ängel plötsligt dyker ner i båten. En av dem hämtar sig snabbt från chocken och undrar. "Jag har av ryggvärk i åratal, kan Du hjälpa mig?"
Sedan går vi hem och njuter av solen på terrassen, vilket är lite skönare än att vara kvar i den fina sanden. Uppe på terrassen får vi också njuta av våra fina blommor. Två av sorterna är Hibuskusen som blommar med en eller två kronor om dagen. Den andra är Passionsblomman, som har varit enormt vacker under juni. Det har varit enda upp till 15 blommor vissa dagar och andra bar två. Dess blommor lever ju bara en dag, så de måste njutas direkt.
