10 år.....

För 10 år sedan beökte jag Nokias informella användar seminarium i Hagaparken. Det var ett besök med blandade känslor. Jag borde egentligen varit hemma och klippt gräset, men vi var två som jobbade nära varandra inom teknikupphandling på kassan och min kollega ville träffa min gamla kompis på Nokia. Seminariet innehöll mest informella samtal och mycket trivsamma aktiviteter i annan form. Det avslutades med en dansafton i ett tält till ett härligt rockband, men då kom man på att det är mest herrar som köper IT-teknologi för tillfället.

Tur nog fanns det ett annat sällskap i parken just då. Nyman & Schultz hade ett personalmöte med brännboll alldeles bredvid. Yrjö ifrån Nokia och jag "smög över" till den quinnostarka truppen med en invitation, vilken mottogs mycket positivt. Det är ju mest tjejer och damer som säljer resor. Det resulterade i en mycket lyckad danskväll. Vid 10-tiden var det dax att sluta dansa. Det finns en ordningsstadga i Solna som bestämde, inte vi dans- och sällskapslystna.

Resultatet blev att ett mindre antal damer och herrar tog taxin till Dubliner för fortsatt umgänge. Någon gång efter midnatt var vi en grupp som kom på att det var arbetsdag redan nu på morgonen! Det blev ett raskt uppbrott och tjejen som var från Solna visste inte riktigt hur hon skulle komma därifrån. Jag fick gå ut och "charma" min taxichaufför, att ta en omväg.

... Så gick det till den 17 juni 1999, då jag för första gången träffade Eugenia. Quinnan som "stal mitt hjärta" redan första kvällen, nu har det blivit 10 år i gemenskap. Det är en ganska kort tid när man ser på den, men den kan kännas som en evighet när du minns den med lycka.

Jag skulle vilja haft en av våra härliga danslåtar i minnet, men minns bara vår fantastiska samspelthet i dansen. Valet får istället bli en av de sånger vi båda älskar sen tidigare i livet.

Violeta Para, la chilena y la original

Gracias a la vida - Jag vill tacka livet

Precis så jag känner just nu!

.