Norrköpings lummiga lövsal

Så har vi åter varit ute och vandrat i vår fantastiska hemstads skönhet. Vi har spenderat några timmar i den vackra naturen runt Motala Ström, direkt väster om Kungsgatan. Vi började tidigt i morse och gick ut före frukost. Det blev en promenad ner över Industrilandskapet och direkt västerut på södra sidan av strömmen. Tempot är inte högt och vi blev ideligen "omkörda" av ivrigare motionärer. Vi har ju nått den åldern då det är viktigt att motionera samtliga sinnen samtidigt och muskelmassan kanske har gjort sin mest ivriga period färdigt. Mogenheten har blivit viktigare än färdigheten.

Ibland stannar vi till bara för att lukta på blommor och njuta av deras färgprakt. Eller som idag, torka pannan med ett fantastiskt lönnlöv, större än vår egen hand och med en undersida mjuk som kvinnohy. Har du vågat prova någon gång? Annars gör det, natur bjuder hela tiden på fantastiska överraskningar. Ungefär samtidigt fick vi se en helt vit and. En albino bland sina färggranna vänner. Vi undrar fortfarande om det var en hane eller hona? Fågeln fanns bland flera andra och flocken var blandad, så de vet nog själva i alla fall.

Det var strax efteråt vi började känna ett mörker. Över våra huvuden täcktes himlen av ett lummigt lövtak. Solen orkade bara bryta igenom med ett fåtal strålar! Men solen gav inte upp, utan nyttjade Motala Ströms stilla vatten som ljusspegel för vår belysning och hjälp på vägen. Vår färd gick vidare förbi Tankegrottan och den idérika lilla röda paviljongen ute på strömmen. Så vi når upp på kullen vid Folkparken och nedför backen till Skvallertorget, men där var tyst. Klockan var nog för lite, så de hade väl inte vaknat. Vi tillät oss att släntra förbi de moderna skvallerkärringarna på Sveriges Radio och upp mot City.

Här har vi funnit en ny oas, i form av Café Le Croissant. En servering med en underbar frukost till anständig kostnad och möjligheten att få en kanna franskt presskaffe på bordet. Slå dig ned vid ett rejält träbord, på en härlig, tung bänk i samma material. Släpp ned axlarna och andas djup med magen, så finner du ro för själen medan kaffet drar. Tryck försiktigt ned kaffepressaren, häll upp och drick, så får kroppens sin njutning och lyckan blir total.

Nu har jag bestämt mig

Nu är det dax att börja verka den här vägen på nytt. Det har varit en tid då mina tankar har varit för fixerade på andra saker, men nu vill jag börja skriva lite texter igen. Jag vill formulera alla tankar och idéer till ord, för att sprida kunskap om min syn på livets olika sidor. Målet är, att tillbörja med göra ett linlägg per vecka för att på sikt bli flera än så.

Nu är jag ju tillbaka i Sverige och närmare det vi kallar "det politiska livet", ska jag börja släppa lite tankar kring de frågorna oxå.
Håll en tumme för mig, så att jag lyckas.

8 mars 2010

Idag är det dags för oss män, att tänka lite extra på våra kvinnor. Den 8 mars är den internationella kvinnodagen och män bör ägna våra kvinnor lite extra omsorg. Det är inte de ”stora kvinnorna” och de ”strålande stjärnorna” jag vill att vi hedrar, utan den enkla kvinnan runt omkring oss. Kvinnan som gör vår vardag till det lilla extra, lagar sin goda mat, snyter barnen, bäddar sängen, kör dammsugaren, ....... Ja, listan kan göras oändligt lång, det är bara du som bestämmer dess begränsning.
Hur ska vi då visa vår uppskattning? Vad kan vi göra för att få dem att förstå vår kärlek? Det är mycket enkelt, några extra ord av kärlek, en liten blomma eller någon liten present!
Det viktiga är att Din kvinna förstår hur mycket hon betyder för dig!


Ps. Skulle det nu vara så att du och din kvinna riktigt harmonierar, kanske dagen kan vara rätt vald för att ändra på det förhållandet. Det är i alla fall värt ett försök.


Hoy en día, es hora de que nosotros los hombres, a pensar un poco más sobre nuestras mujeres. El 8 de marzo es el Día Internacional de la Mujer y los hombres deben poner nuestra atención de los hombres un poco más. No se trata de las "mujeres grandes" y las "estrellas que brillan" Me gustaría rendir homenaje, pero la mujer sencilla que nos rodea.

"La mujer que hace que nuestra vida diaria para que poco más, las leyes de la buena comida, un golpe a los niños, la cama, ejecutar la aspiradora, ....... Sí, la lista es interminable, es sólo usted quien determina sus límites.

¿Cómo podemos mostrar nuestro agradecimiento? ¿Qué podemos hacer para hacerles entender nuestro amor? Es muy simple, unas palabras extra de amor, una flor pequeña o un pequeño regalo!
La clave es comprender a su mujer lo mucho que significa para usted!


Ps. Podría ser ahora que usted y su mujer realmente en sintonía, tal vez el día puede ser seleccionado para el derecho de cambiar esa relación. Hay por lo menos vale la pena intentarlo.

Vad vore livet utan musik?

Det finns så mycket man önskar att man hade mera tid till. En av mina önskningar är musiken. Ni vet det här att bara ge sig själv några fattiga minuter en dag och ta sig tid att sitta still för att njuta av ett underbart musikaliskt verk.

Redan som liten grabb började jag känna en oerhörd glädje kring musiken och deras starka utövare. Vi hade då en liten folkpark "runt knuten" dit ett flertal av de stora, intressanta artisterna kom på snabba visiter. Det var de flesta aktuella namnen på 50-talet. Lill-Babs och Siv Malmquist, Thore Skogman och Snoddas, Tre Knas och Carl-Gustaf osv. Det kom flera internationella som jag inte visste vilka de var och några färgade grabbar som totalt stal mitt hjärta. Delta Rhythm Boys. Deras versioner av de svenska visorna fastnade i hjärtat på en mycket stor del av folket. Vem minns inte "Paa lingonrooda tuuvor" eller deras version av Flottarkärlek.

Senare i livet har musiken följt mig som ett absolut måste. Det har skapa ett mycket stort och brett diskotek, där den äldsta skapades på 1100-talet och den yngsta nu i år. Det omfattar alla sorters musik, alltifrån rösten acapella till de kompletta symfonierna med både kör och orkester. Jag har enkla indianflöjter ifrån Chile och avanserad modern jazz av Modern Jazz Quartet.

Mina föräldrar lärde mig en viktig sak kring musik, något som jag burit med mig hela tiden jag mött något okänt. Musiken är aldrig ful, möjligen lite annorlunda och ovan för ditt sinne.

ABBA gjorde den låt som visar vad jag vill säga.

Livets glädje skildras så underbart i den!

Tack Benny och Björn.

.

10 år.....

För 10 år sedan beökte jag Nokias informella användar seminarium i Hagaparken. Det var ett besök med blandade känslor. Jag borde egentligen varit hemma och klippt gräset, men vi var två som jobbade nära varandra inom teknikupphandling på kassan och min kollega ville träffa min gamla kompis på Nokia. Seminariet innehöll mest informella samtal och mycket trivsamma aktiviteter i annan form. Det avslutades med en dansafton i ett tält till ett härligt rockband, men då kom man på att det är mest herrar som köper IT-teknologi för tillfället.

Tur nog fanns det ett annat sällskap i parken just då. Nyman & Schultz hade ett personalmöte med brännboll alldeles bredvid. Yrjö ifrån Nokia och jag "smög över" till den quinnostarka truppen med en invitation, vilken mottogs mycket positivt. Det är ju mest tjejer och damer som säljer resor. Det resulterade i en mycket lyckad danskväll. Vid 10-tiden var det dax att sluta dansa. Det finns en ordningsstadga i Solna som bestämde, inte vi dans- och sällskapslystna.

Resultatet blev att ett mindre antal damer och herrar tog taxin till Dubliner för fortsatt umgänge. Någon gång efter midnatt var vi en grupp som kom på att det var arbetsdag redan nu på morgonen! Det blev ett raskt uppbrott och tjejen som var från Solna visste inte riktigt hur hon skulle komma därifrån. Jag fick gå ut och "charma" min taxichaufför, att ta en omväg.

... Så gick det till den 17 juni 1999, då jag för första gången träffade Eugenia. Quinnan som "stal mitt hjärta" redan första kvällen, nu har det blivit 10 år i gemenskap. Det är en ganska kort tid när man ser på den, men den kan kännas som en evighet när du minns den med lycka.

Jag skulle vilja haft en av våra härliga danslåtar i minnet, men minns bara vår fantastiska samspelthet i dansen. Valet får istället bli en av de sånger vi båda älskar sen tidigare i livet.

Violeta Para, la chilena y la original

Gracias a la vida - Jag vill tacka livet

Precis så jag känner just nu!

.