Idag skapar jag en mycket kort krönika om en av musikvärldens ledande basister, kanske mest känd som sångaren Sting. Den "gubben" föddes redan 1951 och heter "på riktigt" Gordon Sumner, vilket få känner till. Han började sin karriär som just basist, hos en antal lokal jazzband kring universitet i Coventry.. Det var i den rollen som basist han raggades upp till new-wave- bandet The Police, 1977. Där upptäckte man snabbt han sångröst och han fick rollen utökad till en stor succe för gruppen. Totalt blev det fem kompletta album under åren 1978 till 1983 för grupp, med flera skivor som följd.
1983 debuterade Sting som skådespelare i en "Who" inspirerad film och efter filminspelning startar han sin solokarriär som sångare. En karriär som fortgår än idag. Som sångare har Sting klara jazzinfluenser, men är även klart njutbar för den rena popälskaren. Det har varit soloturneer världen över och samarbeten med ett flertal av de största inom musikvärlden. För att nämna två totala motpoler, finner vi Rod Steward och Pavarotti. Han har producerat 15-talet soloskivor samt varit aktiv i lika många filmer.
Här ska jag bjuda på två av mina favoriter. Så upp med volymerna titta, lyssna och njut!
Idag ska vi prata Rock´n Roll och en av dess skapareChuck Berry. Kanske den förste, troligtvis den störste.18 oktober 1926 föds Charles Edward Anderson Berry i S:t Louis, Missouri, USA. Han är tredje barnet i en barnrik familj och kom tidigt i kontakt med den svart bluesmusiken. Han började spela gitarr och sjunga blues. Under sina scenframträdande märkte han tidigt att publiken ville ha mera fart (moore speedy music). Det gjorde att han började improvisera egen takt och lite egna ord i kända låtar, vilket gav stor populäritet och fler spelningar.
1955 spelar han in sin första version av Maybellene, som är en "fri tolkning" av en hillbilly. Låten gjorde honom ännu mera populär och han blev en av Rock´n Rollens förgrundsgestalter.
Flertalet av världens stora artister har givit ut versioner av hans låtar. Bland de största, som absolut ska nämnas, är Elvis Presley, Little Richards, Otis Reding, Rolling Stones, AC/DC, Elton John, Status Qou, Beatles.
Gubben är fortfarande aktiv och gästade Sverige så sent som 2007. Ett av framträdandena var i Ulriksdals Slottspark. Bland hans låtar kan nämnas Maybellene, School days, Roll over Beethoven, Johnny B. Good, Rock and Roll music, Sweet Little Sixteen, Carrol, Little Queene, Nadine, No particular Place to go, You Never Can Tell, Ding-A-Ling. Jag skulle kunna fortsätta i evighet, men låt oss i stället lyssna på något lite extra
U2 är en av irlands stoltheter, med en mycket längre historia än de flesta känner till. Allt började hösten 1976, när Larry Mullen jr hade lärt sig spela trummor på riktigt. Han satte upp en lapp på skolans anslagstavla, där han sökte flera medlemmar till sin rockgrupp. En mängd intressenter dök upp hemma i Larrys kök, dock inga direkta stjärnskott. När auditionen till kvällen var slut hade det blivit ett fåtal kvar. Det var bröderna Evans, Dick och David, som delade en elgitarr och förstärkare. Adam Clayton, en basist med ett brett ordförråd ifrån musikbranschen som han strödde vilt omkring sig. Den siste var en kille som varken kunde spela eller sjunga, men absolut ville vara med i ett rockband. Killen heter Paul Hewson och blev bandets verkliga drivfjäder. Några år senare tog han sitt aktuella artistnamn Bono. Bandet kallade sig till en början Feedback. Utvecklingen för grabbarna var lite mer än bra, och 1978 vann man en popbands tävling i Limirick. Första priste var 500 irländska pund och inspelning av några demolåtar.
På hösten 1978 hoppade broder Dick av och gruppen står för sin riktiga etablering. Bandet byter namn till U2, som är skapat utav en kompis Steve Averill. Han älskar att leka med ord och bild, vilket senare gjorde honom till gruppens albumdesigner och ”trimmare” av låttiltlar. U2 syftar dels på ”You too” (du oxå), dels på det då aktuella amerikanska bombplandet U-2. Enligt vissa källor har Bono aldrig gillat namnet p.g.a. den andra kopplingen. En av de som tidigt imponerades av gruppen, var journalisten Bill Graham. Han presenterade gruppen, på en av deras spelningar, för Paul McGuinness. Han vart kanske inte överförtjust i musikaliteten, men av glöden och sammanhållningen. Det gjorde att han blev deras första manager och började boka spelningar andra framträdanden. Ett samarbete som varar än idag. Deras första framtträdande i England kom 1978 och en första visit i Stockholms koserthus 1982.
Sedan 1980 har gruppen gjort elva större turnéer världen över, besökt Sverige 12 gånger och uppträtt ännu flera. Nu senast tre föreställningar på Ullevi i Göteborg förra veckan. Skivutgivningen har varit omfattande och mycket bra. Sedan 1980 har de släppt 17 stycken LP/CD-skivor, av vilka några är samlingsalbum. Det är ifrån den produktionen jag bjuder på ett konsertframträdande i Milan......
U2 i Milan på Inters hemma stadion
Inte nog med det. Nu under augusti ska jag låta er njuta något de producerat live tillsammans med "The Boss", Bruce Springsteen. Den här ggången blir det "People get ready"....
Det började 1965 med att ett antal filmstudenter på UCLA i Los Angeles träffades. Resultatet blev ett av de tidigaste hårdrock banden, The Doors. De gillade själva aldrig att kallas hårdrock, utan ville vara ett Psykedeliskt bluesrock band. En etikett som jag själv tycker stämmer bättre på gruppens musik.
Bandet bestod av sångarenJim Morrison (1943–71), trummisen John Densmore, gitarristen Robbie Krieger och Ray Manzarek på keyboard. Deras produktion bestod i ett antal läckra album, totalt närmare 20 stycken under sin aktiva period. Gruppen var aktiv från 1965 till 1973.
1971 hände en tragisk olycka i Paris. Gruppens sångare och ledstjärna Jim Morrisson avled i en hjärtinfarkt i ett badkar. Utan sitt stora dragplåster blev det svårt att locka publiken och gruppen upplöstes 1973. The Doors var dock så intressanta som artister, att hela deras karriär blev film 1991.
Bland deras mest kända låtar kom 1967 och låter så här..
Jim Morrison sjunger och dansar
"Lite my fire" Den finns även live från en konsert på The Roundhouse 9:55 minuter
Har du en möjlighet att besöka Stockholm och älskar genuin jazz, så gör det idag! Skeppsholmens jazzfestival kommer att ge dig ett flertala fantastisk musikaliska upplevelser, samt en total annorlunda miljö- och storstadsupplevelse. Du börjar med att ta Djurgårdsfärjan till festivalen, sen söker du dig en plats vid ett bord, börjar njuta av utsikt och ser till att du har något gott! Efter det koncentrerar du dig på den härliga musiken.
En av de stora stjärnorna idag lördagkväll är sångerskan Lisa Simone Kelly, en dotter till en av världen absolut största quinnor inom jazzen Nina Simone. Hon hyllar sin mamma och allt hon fick lära sig om jazz i hela sitt framträdande. Precis som sin mamma sjunger Lisa i ett ofixerbart gränsland mellan jazz, soul, rock och pop. Deras kroppspråk på scen är det samma, utmanande elegant, dramatiskt, komiskt och sensuellt, ingen kan sitta oberörd. Det enda som dottern inte för med sig av modersarvet upp på scen, är det enkla klassiska avancerade pianospelet. Det där tonerna bara strömmar ur fingrarna, likt en vacker fågelsång. Men det är ingenting du hinner sakna under dotterns konserten.
Bara för att ni som är för unga eller inte riktigt förstår vad jazz verkligen kan vara, vill jag bjuda på en av Nina Simones höjdare.
The house of the rising sun.
Nina Simone föddes 1933 och lämnad oss 2003
Det finns mängder av härlig musik inspelad av henne
och dottern kommer att ge oss ett lika fint discotek.
Det finns så mycket man önskar att man hade mera tid till. En av mina önskningar är musiken. Ni vet det här att bara ge sig själv några fattiga minuter en dag och ta sig tid att sitta still för att njuta av ett underbart musikaliskt verk.
Redan som liten grabb började jag känna en oerhörd glädje kring musiken och deras starka utövare. Vi hade då en liten folkpark "runt knuten" dit ett flertal av de stora, intressanta artisterna kom på snabba visiter. Det var de flesta aktuella namnen på 50-talet. Lill-Babs och Siv Malmquist, Thore Skogman och Snoddas, Tre Knas och Carl-Gustaf osv. Det kom flera internationella som jag inte visste vilka de var och några färgade grabbar som totalt stal mitt hjärta. Delta Rhythm Boys. Deras versioner av de svenska visorna fastnade i hjärtat på en mycket stor del av folket. Vem minns inte "Paa lingonrooda tuuvor" eller deras version av Flottarkärlek.
Senare i livet har musiken följt mig som ett absolut måste. Det har skapa ett mycket stort och brett diskotek, där den äldsta skapades på 1100-talet och den yngsta nu i år. Det omfattar alla sorters musik, alltifrån rösten acapella till de kompletta symfonierna med både kör och orkester. Jag har enkla indianflöjter ifrån Chile och avanserad modern jazz av Modern Jazz Quartet.
Mina föräldrar lärde mig en viktig sak kring musik, något som jag burit med mig hela tiden jag mött något okänt. Musiken är aldrig ful, möjligen lite annorlunda och ovan för ditt sinne.
För 10 år sedan beökte jag Nokias informella användar seminarium i Hagaparken. Det var ett besök med blandade känslor. Jag borde egentligen varit hemma och klippt gräset, men vi var två som jobbade nära varandra inom teknikupphandling på kassan och min kollega ville träffa min gamla kompis på Nokia. Seminariet innehöll mest informella samtal och mycket trivsamma aktiviteter i annan form. Det avslutades med en dansafton i ett tält till ett härligt rockband, men då kom man på att det är mest herrar som köper IT-teknologi för tillfället.
Tur nog fanns det ett annat sällskap i parken just då. Nyman & Schultz hade ett personalmöte med brännboll alldeles bredvid. Yrjö ifrån Nokia och jag "smög över" till den quinnostarka truppen med en invitation, vilken mottogs mycket positivt. Det är ju mest tjejer och damer som säljer resor. Det resulterade i en mycket lyckad danskväll. Vid 10-tiden var det dax att sluta dansa. Det finns en ordningsstadga i Solna som bestämde, inte vi dans- och sällskapslystna.
Resultatet blev att ett mindre antal damer och herrar tog taxin till Dubliner för fortsatt umgänge. Någon gång efter midnatt var vi en grupp som kom på att det var arbetsdag redan nu på morgonen! Det blev ett raskt uppbrott och tjejen som var från Solna visste inte riktigt hur hon skulle komma därifrån. Jag fick gå ut och "charma" min taxichaufför, att ta en omväg.
... Så gick det till den 17 juni 1999, då jag för första gången träffade Eugenia. Quinnan som "stal mitt hjärta" redan första kvällen, nu har det blivit 10 år i gemenskap. Det är en ganska kort tid när man ser på den, men den kan kännas som en evighet när du minns den med lycka.
Jag skulle vilja haft en av våra härliga danslåtar i minnet, men minns bara vår fantastiska samspelthet i dansen. Valet får istället bli en av de sånger vi båda älskar sen tidigare i livet.
.....men det är så det blir ibland. Det händer för mycket omkring dig och man rår inte helt över sig själv. Det har varit en sådan period för mig just nu. Jag vill och vill, och vill, men avresultatet blir inte. Mot den bakgrunden ska jag bjuda på lite musik som passar....
.... en morgon vid havet är ett skådespel för alla som törs njuta av livet och vår underbara natur. Det finns inom mindre än två minuters promenad hemifrån. Jag älskar att sitta vid kanten och se den stora förändringen av dagen, ifrån den svaga rosa strimma via den brinnande himlen till vår prunkaden försommar morgon. Senare kan jag vid min "lilla runda" fastna på stranden, bara för att glädjas åt lugnet i de rullande vågorna.
Någon av de senaste promenaderna tände ett minne och jag började nynna på en gammal svensk låt. Den får bli tisdagens bidrag till musiklistan.
..... och är det datum då jag minns en speciell visa kring. Cornelis Vreeswijk´s Turistens klagan är ju skriven just kring det datumet. Det var i samband med ett besök i Oslo den skapades.
Så det är bara att gratulera Norge till deras "hederspris" inom schlager och hoppas deras nationaldag var fin.
..... passerar åter i mitt liv och vare sig jag vill det eller ej blir jag äldre. Det är bl. a. därför jag väljer dagens musik, men det är även för att fira de fina gåvor jag fått i år. Först fick jag en liten "Sockerbit" den 17 januari och nu kom en liten "Sessa" i lördags.
Självklart ingår mina tre andra i firandet!
Juni, Tindra och Romeo!!!
Vet Du inte vilka de är?
Mina fem älskade barnbarn!!!!!
De som får mig att vilja flytta till Sverige igen.
.... tänder något mer inom oss! Blodet liksom stiger så här efter årets mörka period och hjärtats rytm blir liksom lite orytmisk emellanåt. Det får bli en galen skildring med hög rytmik, som beskriver precis det vi känner nu i vårsolens mjuka värme!
.....nu har det blivit 2:a maj och arbetarrörelsens protesttåg världen över har vandrat förbi. Så det är idag som Din inställning till den äkta solidariteten prövas. Det är idag och årets övriga 363 dagar, som den verkligen behövs!
Våga visa den!
Visa att Du bryr dig om alla andra!
Våga ge kärlek till din medmänniskor!
Det är Din kärlek och solidaritet världen behöver allra mest!
...... även till Sverige under veckan, har jag förstått. När våren kommer förändras människans behov radikalt. Ibland så radikalt att man glömmer all elakhet och blir en trevlig person som tycker bra om andra människor! Ett par grabbar som på 60-talet beskrev detta på ett jättehärligt sätt var The Beatles.
Hur många gånger har Du lyssnat på dagens melodi?
Hur många gånger har Du tänkt på vad det står i texten?
Tänk vad ett enda framträdande kan skapa. En 47 årig skotsk kvinna ställde upp i British got Talent 2009. När pressen granskar henne finner, man en kvinna som har vårdat sina föräldrar hela sitt vuxna liv. Hon lever i ett litet samhälle i Skottland occh är fortfarande okysst. Hennes största längtan i livet, har alltid varit att få bli en proffesionell sångerska. Nu när hon blivit ensammen, fick hon rådet ifrån sin kyrka. "Sök upp talangjpå TV!" Det gjorde hon och resultatet blev total succe!
Det ni får höra idag är en 10 gammal inspelning med henne. Hon sjunger ett av spåren på en välgörenhets CD, endast tillverkad i 1000 ex. Hennes låt passar precis för vad jag vill göra, eftersom hennes jag inte kan visa det framträdandet jag önkar. Cry me a river!
Bakgrunden är hämtad ifrån TV´n, men sången är en annan.
Vill du se hennes framträdande på British got Talent 2009,
tar det drygt 7minuter och kräver lite kunskaper i engelska.
Den mexicanska gruppen MANA förklarar hur svår kärleken kan vara att fånga. Rayando El Solhandlar om en ung mans stora kärlek till en kvinna och svårigheten att få uppleva den besvarad. Det skulle vara lättare att svartmåla solen, än att få uppleva lyckan tillsammans med sin kärlek! Upp med volymen! Titta, lyssna och njut, av riktig kärlekssång!
.... fast det är ju i Sverige, som det verkligen kommer att ske. Gubbens längtan efter alla barnbarn har blivit för stor. Och den förbannade kronan har ju verkligen hamnat på sned mot €uron. Det betyder att vi får inga pengar kvar, att komma och hälsa på barnbarnen med. Deras veckopengar räcker inte för att komma hit heller.
Lösningen blir enkel. Vi har bestämt oss. Säljer och flyttar norrut! Visserligen får vi inte alla pengar man kanske kan få om några år, men vi får så det räcker och det blir lite "överlevnadspengar" extra. Nu känner vi hopp om ett glädjefyllt liv igen!
Idag ska vi sända en tanke till en av mina starkaste vänner. En av de där killarna som hela tiden tycks träffa rotbostar, som igelkotten sa. Min vän heter Svenne och har levt med ett ganska gravt handikap under större delen av sitt liv. Nu när han precis har kommit upp i det jag kallar fullmogen ålder, bryter han benet väldigt olyckligt. Inte nog med det, läkarna tycker att det är något mer som inte stämmer. Det blir magnetröntgen och "grabbarna i vitt" hittar en tumör i hjärnan. Det går inte att operera. Ej heller kan de stråla Svenne, bara cellgifter återstår.
Rubriken är ett direkt citat av en "Svenne-replik". Hade jag fått chansen att fråga, skulle han säkerligen ryckt lite på axlarna och svarat något liknande!
Låtens titel är en korrekt översättning av rubriken.
Musiken är ett av stora de glädjeämnena i livet. Det finns en kille, som delar åsikten med mig. Idag kommer han att förklara rubiken noga och musikaliskt. Höj volymen och sitt lugnt och lyssna på Dire Straits. Passa på att titta på videons bildspel och passa på att njuta lite extra.
Det finns en mycket enkel skrivregel för denna sida.
-Du får aldrig skriva något, som Du inte accepterar att andra skriver om Dig. Du får inte skriva kränkande.
-Du ska skriva med både hjärta och hjärna.
-Vill du kommentera? Det är jätteenkelt! Klicka på "kommentarer" Skriv vad du tycker och tänker. Fyll i säkerheten enligt bilden. Välj tredje alternativet. Klicka på "Publicera" Sen är det klart!
Jag är en förtidspensionerad marknadsekonom med hjärnan full av klokhet och galenskap. Min signatur berättar direkt för dig att jag är morfar till tre små flickor Juni, Tindra och en liten ""sockerbit" född i Januari 2009. De är döttrar till min dotter Cicci. Jag har oxå två söner, David och Daniel. För att göra livet ännu mer spännande, har jag adopterats som farfar och pappa till Romeo, Vanessa och Emilio.
Till min stora livsglädje idag finns en ljuvlig quinna, Eugenia. (Mamma till Emilio.) Vi har lämnat sydöstra Spanien. En kulle i Norrköpings centrum har blivit vårt härliga hem.
Mina stora intressen är (utan rang) fotboll, ledarskapet, miljö, musik, måleri och politik.
