GMO vad är det?
Under de drygt tio år som genmodifierade grödor har odlats kommersiellt har vi kunnat bevittna helt nya problem för miljö och lantbruk - spridning av gener till vilda växter och vanliga grödor, mer bekämpningsmedel och växter som avger gifter till jorden.
De genmodifierade grödorna har utvecklats för det allra mest industrialiserade och kemiberoende jordbruket. Målet har varit och är att kemiföretagen ska göra större vinster på att binda upp lantbrukare att använda just deras utsäde och bekämpningsmedel. Fyra grödor dominerar den kommersiella odlingen: soja, majs, bomull och raps. Grödorna har hittills genmodifierats när det gäller två egenskaper: antingen tål de bekämpningsmedel (herbicidresistenta) eller så producerar de insektsgift (insektsresistenta). De flesta GMO-grödor som odlas är resistenta mot företagets egna ogräsmedel (herbicider) - det gäller främst soja och raps. Det innebär att lantbrukarna istället för att plöja sina fält använder stora mängder ogräsmedel som tar död på allt annat än just den genmodifierade grödan. Upprepad användning av en och samma herbicid stimulerar växter att på kort tid utveckla resistens mot kemikalien och då krävs det mer och starkare kemikalier för att bekämpa ogräsen. Ett annat problem är att vissa resistenta gengrödor kan korsas med närbesläktade växter som då också kan bli resistenta mot herbicider. Dessutom minskar den biologiska mångfalden när herbicider, som exempelvis glyfosat, tar död på alla typer av växter förutom den som har genmodifierats att tåla just glyfosat. Detta påverkar till exempel de fåglar som livnär sig på ogräsfrön. Och när en art drabbas påverkar det i sin tur hela ekosystemet.
Gifter och spridning
Den andra gruppen GMO, främst majs och bomull, har tillförts en bakterie (kallad Bt). Bt-bakterien gör att grödorna själva producerar ett gift som skyddar dem mot insektsangrepp. Ett problem är att insektsgiftet kan ta död på andra insekter än de som angriper grödorna. Ett annat problem är att giftet utsöndrats i jorden via rötterna och kan påverka markens mikroorganismer - själva grundförutsättningen för ett livskraftigt jordbruk. Skadeinsekterna kan också utveckla resistens mot giftet och i så fall måste man till slut spruta fälten med ännu starkare preparat. Ytterligare ett problem är risken för spridning. När genetiskt modifierade organismer sätts ut i naturen kan pollen och frön sprida sig med hjälp av vind, fåglar, insekter och människor. GMO kan tränga undan naturliga arter, överföra sina gener eller skapa nya korsningar med okända egenskaper.
Greenpeace och Genewatch UK har sammanställt ett register med fall av GMO-spridning:
http://www.gmcontaminationregister.org/(Dagens text har ärligt och direkt lånats ifrån Greenpeace. En rörelse som jag aktivt stöder.)
Cormoranen är en havsfågel som lever på fisk. Maten består mestadels av mellan stora fiskar upp till halvkilot. En fantatisk dykare, men bara ifrån havsytan. Du ser den aldrig "störtdyka" ifrån luften. Fjäderdräkten är inte lika vattenavisande som hos andra sjöfåglar. Det har skapat den klassiska bilden av Cormoranen sittande på en stolpe eller på en klipptopp.
