La Primavera

Så börjar åter våren komma till La Mata. Vindarna avtar, solen skiner och temperaturerna stiger. De här raderna skriver jag ursprungligen vid Medelhavets kant, Jag sitter på en av mina favoritplatser för tänkande. En liten stenmur, alldeles intill vårt lilla vakttorn.

Sitter och tittar ut över havet och ser solen långsamt stiga. Den skapar en silverglittrande triangel i havets nästan spegelblanka yta. Vattnet är fullständigt kristallklart och jag kan se meterdjupt. Det finns mindre fiskar i rörelse runt den gamla piren. Medelhavets vatten är aldrig helt stilla och dess ständiga rörelse skapar små akustiska effekter. Det låter som små jetplan passerar, när vågorna når land. Annars är lugnt varmt och stilla.

Den rörelse som finns är två Cormoraner, som gör sin morgongymnastik. De finns på den yttre av resterna från stenpiren, mindre än 25 meter bort. De sitter helt stilla. Vrider huvudet, spanar och spejar. Reser sig upp på sträckta ben och med stäckta halsar. Slår ut vingarna i full bredd, upp till en och en halvmeter. De är enorma! Så sätter de sig ned igen. Spejar på nytt och granskar. Plötsligt! Utan förvarning, dyker den ena och sedan den andra. De är helt försvunna i 10-15 sekunder och lika plötsligt hoppar de upp igen. De sitter där de satt alldeles nyss. Jag tycker jag ser en belåtenhet över deras huvuden. Kan de ha ätit frukost?

(fågelbilderna har jag "lånat" av en fotograf i Alicante)

.