Min vrå i livet

Den här helgen har gått mycket i njutningens tecken. Visst har vi gjort lite nytta oxå, men mest av allt har vi njutit av ett härligt väder. Spanien bjuder förnärvarande på rent sommarväder, 25 grader i skuggan och ett nästan spegelblankt Medelhav.

I lördags var det lite allvar inplanerat, vi var ju tvungna att åka och handla. När vi var färdiga på stormarknaden stannade vi vid vår kinesiska favorit restaurang, en wok. Där finns det massor av råvaror att välja och vraka bland. Vad säger ni om paprikan i flera färger; majs, bönor, ärtor och groddar; tomater, gurka och minst tre sorters lök; alla tänkbara och otänkbara skaldjur; flera sorters svamp; samt fisk-, fågel-, gris- och nötkött. När du valt färdigt och din tallrik är välfylld, går du fram till kocken som tillagar allt på några minuter. Medans han låter dina ingredienser koka i all hast, frågar han "Quel salsa?" - Vilken sås vill du ha? Sex olika, från de mildaste via sötsur till de starkare, med Gon Bao som hetast. Den har blivit min favorit, smakrik till tusen och het som en skogsbrand. När din "tallrik" är färdig, serveras den till dig och du får välja blan övriga tillbehör. Sallader, fritterat, olika sorters ris och "svalbon" de där vita, spröda äggvite bröden. Mycket grönt, svamp, skaldjur och minst tre sorters kött, gör att det räcker med några svalbon till mig. Eugenia brukar lägga till lite ris, "men det har vi ju hemma". När vi ätit fördigt "woken", blir det desserten som drar. Här finner du ett antal olika glassorter, kinesiska bakverk och frukter. Vi brukar prova lite av varje sort. Dryckenskapen blir ett lätt val för oss, rent källvatten eller kinesiskt iste. Ifrån de här måltiderna går alltid lyckligt leende och med en stramande skjorta straxt ovanför naveln.

Söndagmorgonen började som den brukar mjukt och stilla med en långsam frukost, sen blir det en lätt promenad efter tidningen. Hos "tidningstjejerna" blir det alltid lite retsamheter kring fotbollen, de är Barca-fans och jag har förståndet att älska Real Madrid (och AIK förstås). Sen tar turen ned till playan och långa, sköna blickar ut över det blå Medelhavet. När vädret är så härligt som igår, blir det hela vägen ner till vattnet utan skor och ett ljuvt, salt fotbad. Vad härligt det är att vandra stilla och känna vågorna plaska kring fotknölar och smalben. Dessvärre har inte solen hunnit ge full effekt ännu på vattentemperaturen, så morgondoppen får vänta några veckor.

När vi är nöjda med turen och en lång stund i solen med havsdoft, tar vi oss hem till terrasssen för att fortsätta att läsa tidningen. När vi är hemma kompletterar vi nyheterna, med lite extra gott kaffe. Jo, det är rätt jag klara spanskan så bra idag, att jag kan ta mig igenom diverse tidningsartiklar. Visserligen får jag be Eugenia om lite hjälp med några ord, men det går långsamt och stapplande.

Jag har tillåtit mig att publicera ett par små bilder med dagens text. De översta är på vår "favorit vrå" på terrassen, där vi njuter stor del av livet. Bilden är några år gammal, men de enda som föröndrats är blomsterprakten, som blivit lite annorlunda och glesare. Fotot är taget snett övergatan, ifrån några vänners balkong. Den andra bilden här bredvid är på en av mina favoriter, passionsblomman. Den har nu i helgen givit oss årens första två blommor.